Ända sedan min man och jag flyttade in på gården för 24 år sedan har du följt oss. Stått där stadigt. Redan innan vi flyttade in var du där. Du har sett oss ivrigt fixa i både hus och trädgård och hur vi stegvis ”boat in oss”. Du har skyddat oss från starka solstrålar, brett ut dina grenar och erbjudit vila genom att hålla i hängmattan som sattes upp mellan dig och ett lite mindre träd intill. Du såg hur vi kämpade med att leva ett så normalt liv som möjligt under tiden vi väntade på våra barn och hur vi försökte sysselsätta oss för att inte bli tokiga av väntan. Älskade Bok. Du var med när oss när trädgården blev våra barns plats för bus, vila, lek, kalas och bad. Du har varit med oss på många tillställningar med vänner och familj, sett hur trädgårdslandet blivit sandlåda, sedan lekborg och därefter tillbaka till trädgårdsland igen. På höstarna har du släppt din löv och vi har tålmodigt krattat upp efter dig. På vintrarna har du sällskap av hungriga småfåglar. Domherrarna älskar att sitta uppe i toppen på dig innan de flyger ner till fågelbordet för att få sig ett mål. Du växer och breder ut dig. Såpass mycket så att vi behövde klippa dig lite i våras, för att bönderna skulle komma åt åkern precis på andra sidan staketet. Du står där tålmodigt i alla väder, i alla årstider. Du har sett hur både flaggstång och andra träd fallit som furor vid de värsta stormarna. Men du står stadigt. Tänk så mycket du skulle kunna berätta om du kunde tala. Men du är så tyst. Ändå har du haft och har en sådan stor betydelse i mitt liv. Tack min vän boken för det.
Om det är ok för dig, så hänger vi väl ihop ett tag till?
Brev till en speciell vän
